”Att ständigt tro att något bättre kommer att dyka upp, att längta efter det man inte har och förringa det man har, samt önsketänkande.
Dessa blockeringar är nära besläktade med de två sista och egentligen perfektionistisk utvidgning av Att Vilja Ha Allt.

Kännetecknande för dessa tillstånd är ändlösa dröjsmål och ett ändlöst väntande. Precis som vid andra blockeringar förstör detta uppskjutande ofta möjligheten att välja bra alternativ, eftersom det helt enkelt blir för sent. Detta leder till ett ilsket, motsträvigt accepterande av ”det som finns kvar”, till djup besvikelse och till ännu orimligare önskningar och väntande, varigenom ytterligare en (karakteristisk) ond cirkel fullbordas. Att tro att något bättre ska dyka upp används ibland vid självutplåning som ett sätt att undvika konflikt, val och framgång. Man kan också se detta beteende hos känslomässigt avskärmade, resignerade människor som använder det för att undvika djupt engagemang.

Vad är det som de människor som är utsatta för denna blockering hoppas ska bli bättre?

De hoppas på en övergripande drömlösning, som ska överträffa alla de aktuella valmöjligheterna tillsammans. De väntar på det alternativ som ska kombinera fördelarna av alla tillgängliga alternativ, så att de i praktiken inte behöver avstå från någonting. Om rimligt goda valmöjligheter ständigt avböjs så att obeslutsamheten orsakar alla slags personliga misslyckanden har vi vanligen att göra med just detta slags gift.

Att längta efter det man inte har medan man förringar det man har, är nära besläktat med att hoppas på något bättre. Vi längtar alla efter det förgångna och önskar ibland sådant som bara inte är möjligt.

Olyckligtvis kan vi förlora kontrollen över den processen och då blir den mycket destruktiv. Att känna sig nostalgisk är i sin ordning. Men att på ett inre plan förstöra det som finns här och nu och låta sig fångas i nostalgiska dagdrömmar är utan tvekan uttryck för bristande anpassning och kan leda till djup passivitet.

Det är lätt att se att denna blockering har samband med alla perfektionismblockeringarna, särskilt dem jag just diskuterat. Men här handlar drömmen vanligen om specifika mål som antingen inte kan uppnås eller som förringas strax efter att de uppnåtts. En kvinna kan till exempel längta efter att vara arton igen eller en sextioårig kamrer efter att vara kärnfysiker; en man som längtat hela sitt liv efter en Cadillac börjar hata den strax efter att han köpt den, eftersom han plötsligt tycker att den är ”skräp” jämfört med en Rolls Royce.

Denna process inverkar negativt på så gott som allt vi beslutar. Den är en ypperlig glädjedödare. När den är stark, har man så fullt upp med att desperat önska sig det man inte har att man inte har några som helst möjligheter att uppskatta eller njuta av det man har.

Beslut som fattas utan grund i ett verkligt engagemang är naturligtvis inga beslut alls. De är i allmänhet ytliga åtgärder som bara ser ut som om de är resultatet av ett verkligt val. Om denna reaktion är allvarlig och kronisk, kan den drabbade bli så förstörd av bristen på verkliga beslut och av de misslyckanden som blir följden att han blir handlingsförlamad och uppnår mycket lite eller inget alls. Detta får honom att på nytt börja längta efter det han inte har och så skapas ytterligare en ond cirkel.

De drabbade känner omedvetet att ingenting av det de uppnår eller får är värt att ha, eftersom det är de som uppnår det. Det gäller också resultaten av deras beslut. Orsaken är dålig självkänsla och brist på medvetenhet om vad som verkligen händer.

Den andra släktingen till fruktlös längtan är önsketänkande, att fantisera att någonting som inte finns eller inte kan finnas skulle kunna bli verklighet. Frustration och besvikelse blir lättare att stå ut med genom ”magiskt” tänkande, genom att det omöjliga tycks förverkligas.

Önsketänkande används tyvärr ofta som en ersättning för beslut. I likhet med sina kamrater, Att Vilja Ha Allt och Att Längta Efter Det Man Inte Har, åstadkommer önsketänkande ingenting annat än ”skengraviditeter”. Enorma mängder tid och energi åtgår i stället till ofruktbara aktiviteter. Den drabbade förstår inte varför det inte sker någon förändring. Orsaken är att förändring inte åstadkoms av lidande utan av konstruktiv kamp, kreativ fantasi och genomarbetande av konstruktiva idéer. Önsketänkande bidrar bara till att man lever i fantasin. Det är i själva verket ingenting annat än ett destruktivt idisslande och har ingenting att göra med kreativa idéer, som effektiva beslut kan omsätta i verkliga handlingar.”

SJÄLVFÖRTROENDET GÖR SKILLNADEN

”Det är självförtroendet som gör skillnaden – inte bara när det gäller att komma fram till ett beslut utan också när det gäller att framgångsrikt genomföra beslutet.

Utan självförtroende är det omöjligt att tro på och hålla fast vid ett beslut. Vi är våra beslut, och om vi inte tror på oss själva kommer vi inte att hålla fast vid våra beslut. Men med självförtroende – som kommer av självkänsla – är utomordentliga (fast inte obegränsade!) prestationer möjliga.”

”Om självkänslan är dålig och självförtroendet lågt, kan det krävas att man kommer åt de bakomliggande orsakerna för att kunna lösa upp blockeringen. Det kan faktiskt vara tillrådligt med psykoterapi i dessa fall.

Likafullt kan självförtroendet ofta stärkas – inte bara på ytan utan verkligen stärkas – när vi medvetet inser att vi har större tillgångar än vi kanske vet om. Problemet är att altlför många av oss har förlorat uppfattningen om vad som utgör ”mänskliga tillgångar” eller ”personliga tillgångar”. Många av oss har aldrig vetat vilka tillgångar vi har och tar dem bara för givna. Här kan det  vara till hjälp med en personlig inventering, även för de människor som troligen skulle kunna ha nytta av psykoterapi för att komma åt orsakerna till sin dåliga självkänsla.

Det som följer är en lista över personliga tillgångar. De är inte ytliga eller triviala. Jag ber dig att läsa den och på allvar tillämpa den på dig själv. Ingen av oss har alla dessa fördelar. Men de vi har är värdefulla. De är äkta tillgångar. De är källor till styrka. Som sådana ska de på intet sätt underskattas. Tvärtom är en lista över ens personliga tillgångar ett verkningsfullt vapen mot ett av de allra värsta hindren för att fatta beslut, och den tillhandahåller en pålitlig, realistisk möjlighet att höja självkänslan, nu och i framtiden.

Jag räknar inte upp tillgångarna i någon särskild ordning. Kom ihåg att kännedomen att dessa förhållanden är tillgångar utgör ett viktigt steg på vägen mot framgång.

. God fysisk hälsa, styrka och vitalitet

– Att ha familj, syskon och vänner

– Att ha haft föräldrar som brytt sig och tagit ansvar

– Att ha haft föräldrar som givit en modell för ömsesidig kärlek

– Att komma från en livsbejakande familj som hade förmåga till glädje

– Att komma från en familj vars medlemmar samarbetade med varandra

– En familjebakgrund som tillät att känslor uttrycktes fritt

– Stark könsidentifikation (att ha kunskap och känna sig som en man eller kvinna)

– Att ha sexuella  känslor

– Att alltid ha fungerat i samhället

– Att ha ett trevligt uppträdande, se bra ut eller vara ovanligt attraktiv

– Känsla för humor

– God intellektuell utrustning

– Fantasi och kreativitet

– Estetiskt sinne

– Lätthet att uttrycka sig

– Envishet och flexibilitet

– Utbildning

– Förmåga att skapa och sköta ett hem

– Födgeni/Förmåga att tjäna pengar

– Gott omdöme

– Undervisningsförmåga

– Förmåga till nya intressen

– Starka känslor

– Förmåga att engagera sig i människor, aktiviteter och frågor

– All slags charm eller utstrålning

– Alla former av talang eller speciella färdigheter

– Pengar, särskilt pengar man tjänat

– Att tycka om människor

– Att alltid ha haft sexuellt och känslomässigt utbyte med  andra

– Frustrationstolerans

– Ångesttolerans

– Förmåga att vara ensam

– Sunda önskningar och ambitioner

– Yrkesmässigt självförverkligande

– Att kunna skilja mellan fantasi och verklighet”
(THEODORE ISAAC RUBIN i boken ”Bestäm dig – det är lättare än du tror”)